available

I morse satt det en tjej på tåget som kollade på mig som om hon var mycket finare och bättre än alla andra bara för att hon råkar kolla på sofis mode och klä sig precis som dom påstår är modernt. Men bakom allt det materiella så såg jag någonting välbekant. Det var inte utseendemässigt, jag tror mer att det var den där rädslan. Rädslan som många barn som håller på att växa upp och bli vuxna känner. Att vara annorlunda, att sticka ut från mängen.

Man vill inte vara annorlunda för då kan folk påpeka saker dom inte tycker om hos en. Är man precis som alla andra så finns det inget att klaga på för då måste dom själva ändra sig.

Varför kan man inte klä sig som man själv känner istället för som alla andra tycker?

Själv har jag aldrig riktigt förstått mig på allt modetrams, jag klär mig precis som jag själv känner för och bryr mig inte riktigt vad alla andra tycker. Mina kompisar är ju inte vänner med mig pga mina kläder (förhoppningsvis), utan det är väl för att dom gillar mig, den person som jag är. Inte allt annat som 'går att ta på'.

Sjukt att folk skäms för sig själva och försöker efterlikna någon/ något annat som egentligen inte är snyggt för 5 öre.