my strange ideas
Tänk om födseln hade varit annorlunda, om vi hade kommit till världen i en gammal gråhårig kvinnas/mans kropp och sedan blivit yngre och yngre. När man föds så har man redan varit med om och fått lära sig allt som livet har att erbjuda. Men sen ju yngre man blir så blir man bara okunnigare och okunnigare.
Sen när man gått igenom hela tonårsperioden som varit helt kaotisk så hamnar man i en lugn småbarnsfas, och slutligen så hamnar man i pappas pung. Och de som hamnar där är då till för att pappan ska kunna ha en årlig 'spruta längst - tävling'
Ja herregud, tänk om de skulle vara så. Men ja undrar vad som vore skönast, att bli gammal och sjuk sist i livet, så att man får ett 'normalt avslut' på ens fantastiska år i jordelivet. Eller att få den fysiska smärta som många gamla har, överstökat och sedan bara leva livet.
Lyckas man inte med att uppfylla livets alla krav så återföds man till en ny människa, och det är egenligen därför alla som har slutfört livet hamnar där. För är man inte klar då kommer man ut igen men får ta sig igenom livet från barnsben till rullator, och dom som är klara ligger bara kvar där och vilar tills själen är helt nollställd.
Sen minns vi inget mer, och så var alla glada och lyckliga!
Sen när man gått igenom hela tonårsperioden som varit helt kaotisk så hamnar man i en lugn småbarnsfas, och slutligen så hamnar man i pappas pung. Och de som hamnar där är då till för att pappan ska kunna ha en årlig 'spruta längst - tävling'
Ja herregud, tänk om de skulle vara så. Men ja undrar vad som vore skönast, att bli gammal och sjuk sist i livet, så att man får ett 'normalt avslut' på ens fantastiska år i jordelivet. Eller att få den fysiska smärta som många gamla har, överstökat och sedan bara leva livet.
Lyckas man inte med att uppfylla livets alla krav så återföds man till en ny människa, och det är egenligen därför alla som har slutfört livet hamnar där. För är man inte klar då kommer man ut igen men får ta sig igenom livet från barnsben till rullator, och dom som är klara ligger bara kvar där och vilar tills själen är helt nollställd.
Sen minns vi inget mer, och så var alla glada och lyckliga!
now,tell me ?
Trackback
